Om irländska asfaltsläggare

På en släktmiddag i Spånga under påsken hörde jag för första gången talas om att irländska asfaltsläggare är ett problem i villaområdet. De kommer om våren, är bosatta i olovligt uppställda husvagnar, använder sig av aggressiva affärsmetoder och lämnar sina arbeten ofärdiga.
Den omedelbara koppling jag gjorde var till den ekonomiska krisen i Irland och den påverkan den haft på människors försörjning. Något som också intresserade mig var uppgiften att irländarna tillhörde ett resandefolk. Den lösning som samhället tidigare tillgripit var polisiär avhysning och det var vad villaägarna väntade på även detta år.

om irländska asfaltsläggare 01

Låt oss följa händelserna i spåren.
På Eneby Trädgårdsstadsförenings hemsida kan man läsa följande:

Asfaltsarbetarna har kommit till Bromma – igen!
Uppdaterat: Samtliga personer blev avhysta onsdagen 27 april.
Därefter kom stadsdelens entreprenör och städade hela området snabbt och duktigt.
Cirka 40 husvagnar anlände den 21 april 2011 till ängen bakom Blomsterlandet.
Vi varit i kontakt med polisen och med kommunen.
Västerortspolisen har varit där och skrivit en rapport, men markägaren (Stockholms stad) måste först göra en anmälan.
Stadsdelsförvaltningen kan inte göra något förrän efter påskhelgen.
Polisen varnar liksom tidigare år för att anlita dessa oseriösa hantverkare.

Avhysningen skedde alltså efter en knapp vecka. Villaägarnas blickpunkt är naturligt nog lokal och efter avhysningen från ängen saknas vidare uppgifter om irländarna.
På villaägarnas hemsida finns även en länk till förra årets information.
2010 kom husvagnarna den 7 maj och avhysningen skedde tio dagar senare. Vid polisens visitering fanns tre husvagnar komma från Rumänien och ett tjugotal från Irland. Villaföreningen skrev:

Nedskräpningen, hoten och lurendrejerierna är redan i full gång … Om folk låter bli att köpa deras tjänster kommer de att försvinna.

Vilka är dessa oseriösa hantverkare? Om vi utgår från att resan till Sverige tär på deras resurser ställs vi inför den avgörande frågan om vad som drivit dem hit. De kan knappast förtjäna sitt långsiktiga uppehälle på den typen av arbete. Var började deras resa? Har den ett slut? Spåren efter dem förgrenar sig bakåt i tiden och till andra svenska städer. I det ögonblick man upphör att se deras uppdykande och avhysning som ett lokalt, eller ens nationellt, problem inser man att det är människor som kommit på kant med samhället. Frågan jag vill besvara är: Vem väljer att bli en bedragare?

4 Responses to “Om irländska asfaltsläggare”

  1. lars Says:

    intressant reflektion. jag har svårt att se någon välkomnar dessa bedragare, eller?

  2. modernkritik_se Says:

    Ingen vill anlita deras tjänster, ingen vill ha dem i sitt bostadsområde. Gäller det mig också? Antagligen är det så. Kanske kan man se ett parallellfall till en narkoman som sover på bostadsrättsföreningens gård. Ingen vill ha personlig kontakt, alla vill få personen avlägsnad. Vad som hänt före eller efter är irrelevant. Det är där statliga maktmedel som avhyssning kommer in i bilden. Resande folk är en sista rest av nomader i ett samhälle byggt på bofasthet och privat ägande. Varje plats de kommer till är därmed intecknad. Deras liv är en serie av möten med vår lagstiftning och rättvisa, som i grunden avvvisar deras sätt att leva. Det kommer en fortsättning på denna artikel …

  3. Marta Says:

    De irländska och engelska asfaltsläggarna tillhör resandefolket, alltså en minorietetsbefolkning i deras respektive länder. Att resa runt på jobb under barnens sommarlov är både ett sätt att försörja sig och ett sätt att leva enligt deras traditioner. Många som tillhör resandefolket strävar inte efter att bli bofasta, vilket många tycks tro. Det är tråkigt att de gör dåliga och olagliga jobb men sorgligt att myndigheterna avhyser de år efter år, istället för att ordna med lämpliga större campingplatser för dem (och andra resande). I Bo Hazells bok ”Resandefolket” finns ett kapitel som handlar om Irlands och Englands resandefolk, och där intervjuar Hazell även några asfaltsläggare på besök i Sverige, intressant att ta del av hur de upplever problemen! Majoritetsbefolkningen i Sverige har fortfarande alldeles för liten kunskap om andra folk som lever mitt ibland oss.

  4. modernkritik_se Says:

    Jag känner till Hazells bok men har inte läst den – det är nog dags nu. Intressant att han kommit till tals med asfaltsläggarna då direkt kommunikation med journalister och boende tycks i det närmaste obefintlig. Resandefolk är tveklöst en blind fläck på vår mentala karta. De krav vi ställer på dem är inget annat än våra egna normer för redbarhet. När de inte lever upp till dem blir de lätta att avvisa och i processen fråntas de några eller samtliga medborgerliga rättigheter.

Lämna en kommentar