Slutet för rektor Hamsten

Slutet för rektor Hamsten 01

I lördags avgick KI:s rektor Anders Hamsten, i det han själv kallar ”Macchiariniaffären” eller ”KI-skandalen”, men det handlade knappast om verklig självrannsakan. Även i avskedets stund – DN-debatt 13/2 – lade han ut dimridåer.

Hamsten hävdar att det underlag han friade Macchiarini på i augusti 2015 inte var fullständigt och att ”nya uppgifter” inkommit. Detta är märkligt av två skäl. Dels för att underlaget räckte för övriga granskare att upptäcka forskningsfusket. Dels för att ”nya dokument” då var Hamstens skäl att fria Macchiarini. Man får nog förmoda att hänsyn till KI:s, och Hamstens eget, anseende hela tiden påverkat omdömet.

Hamsten menar att han så sent som i onsdags, tre dagar innan han skriver i DN, fått en annan bild av hälsotillståndet för Macchiarinis första plaststrupepatient. Där ligger han veckor efter de delar av svenska folket som sett SVT:s dokumentärer, där Bosse Lindquist framför kameran dessutom försökt informera just Anders Hamsten i ärendet.

Hamsten skriver att de skulle varit ”ännu noggrannare” och att han själv gjort en ”nästan total felbedömning” men försöker hela tiden låtsas som att hans allmänna ansvar i skandalen, i rollen som rektor, är av större betydelse än det specifika, som friande domare. Klart är att KI:s styrelses sena beslut att tillsätta en utredning även av rektorn är vad som tvingat Hamsten att gå, annars hade han fortsatt.

Vad som dessutom saknas är ett erkännande av de fyra läkare (Matthias Corbascio, Thomas Fux, Karl-Henrik Grinnemo och Oscar Simonsson) som riskerade sina karriärer för att anmäla Macchiarini och som varnades av sjukhuset. Det är upp till var och en att bedöma om de kan ta åt sig av Hamstens beröm till Karolinskas många ”lojala och engagerade medarbetare”.

Lämna en kommentar