Frankenstein på Karolinska: Macchiarini

Frankenstein på Karolinska 04

SVT:s dokumentärserie om doktor Macchiarinis operationer (Dokument inifrån #186) gjorde mig både äcklad och förundrad. Äcklad av bilderna på avskurna, skarvade och inflammerade strupar, förundrad över den briljanta studien i mänsklig hänsynslöshet.

Backgrunden i korthet. Paolo Macchiarini, kirurg och forskare i regenerativ medicin, har genomfört transplantationer av luftstrupar, de första i sitt slag. Det handlar från början om världsnyheter. Från 2008 hittar man artiklar, animeringar och filmklipp på nätet. I ett nyhetsinslag kallas byte av luftstrupe kirurgins ”heliga graal”, en av de svåraste uppgifterna inom medicinen, vilken Macchiarini nu tycks ha löst.

2010 rekryteras han till Karolinska Institutet med förväntning om snabba resultat. Men enligt dokumentären har han samtidigt fått problem då de redan transplanterade luftstruparna börjat kollapsa. Det är nu de syntetiska luftstruparna – gjorda av vanlig polyetentereftalat (PET) – kommer in i bilden. Metoden har inte prövats på människor eller djur. För att fortsätta transplantera tar Macchiarini en oerhörd risk och den första operationen utförs på Karolinska Sjukhuset.

Frankenstein på Karolinska 05

Macchiarini är nu en stjärna och varje operation ackompanjeras av foton från sjukbädden (inte olikt en jägares poserande med sitt byte) och välbesökta presskonferenser. Men allt har gått fel. Det är ett korthus som ohjälpligt faller samman. Plaststruparna fungerar inte, patienterna lider och avlider, ingen av dem blir egentligen hjälpt. Trots att Macchiarini vet vad som pågår fortsätter han med operationerna, som blir åtta totalt innan han stoppas. Men historien slutar inte där.

Andra gången jag ser Bosse Lindquists tredelade dokumentär börjar jag söka efter referenser. Hur kan man sätta läkaren och människan Macchiarini i perspektiv? Hur ska man förstå kulturen på Karolinska? Vi har inget skäl att vara blåögda. Vi har alla skämtat om läkaren som behöver patienter för sin forskning. Vi känner till Mengele i Auschwitz och i Läkartidningen (29/1) skriver Bo Risberg att man ”får gå tillbaka till första halvan av 1940-talet för att finna något liknande”. Tyvärr är det förstås tveksamt om det stämmer.

Frankenstein på Karolinska 02

Enligt en artikel i Vanity Fair är Macchiarini tveklöst en mytoman men knappast någon dubbelnatur av typen Doktor Jekyll och Mister Hyde. Är han istället en Doktor Faust, i pakt med djävulen? Själv föreslår Macchiarini –  under ett besök hos en frisör i Krasnodar – Doktor Frankenstein, skaparen av Frankensteins monster. DN:s Björn af Kleen har uppfattat det skämtsamt. Jag är inte säker. För är det inte just var Macchiarini befinner sig, på den experimentella gränsen mellan det levande och det döda?

Med varje artificiell strupe skapar han nytt liv, och ett liv som är hans skapelse. Om det blir bättre eller sämre är från början svårare att avgöra men patienternas/försökspersonernas öden hänger nu på Macchiarinis implantat. Macchiarini omnämns av vissa kollegor som ett geni och en gudabenådad kirurg, men vad menas då med detta? Snabbhet i tanken? Flinka fingrar? Visad kyla under press? I alla händelser är hans moral förkastlig. Hans sätt att till synes oförstående, nästan oberörd eller raljerande, möta den nalkande kritikstormen är vad som suger oss in i dramat.

Hösten 2013 hade fyra läkare på Karolinska börjat tvivla på Macchiarinis metoder och jämfört patientjournalerna med hans forskningsartiklar. Att det handlade om forskningsfusk stod genast klart för dem och de skrev till slut 400 sidor om saken. Problemet var att Karolinskas ledning inte lyssnade. När också den oberoende granskaren kom till samma slutsats – oredlighet i forskning – tog KI:s rektor Anders Hamsten över huvudrollen. På oklara grunder friade han Macchiarini från de anklagelser som riktats mot honom. Det är skälet till att Hamsten igår ställde sin tjänst till förfogande. Omständigheterna förtjänar en egen text.

Lämna en kommentar