Vad har USA lärt av Hiroshima och Nagasaki?

hiroshima och nagasaki

Sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 har det hetat att Japan, mer än något annat land, tvingats lära sig frukta atomkraften. Det brukar sägas att det japanska folket genom de unika erfarenheterna från Hiroshima och Nagasaki och den bittra kapitulationen 1945 dragit lärdom av kriget genom att i fortsättningen avvisa militarism och nationella maktambitioner. På minnesmonumentet över atombombens offer i Hiroshima står det skrivet: ”Vila i frid. Vi kommer aldrig att upprepa misstaget.”

Som Anita Goldman visar i DN den 6:e augusti är det mindre klart vad segrarmakten i Stilla Havskriget, bödeln från Hiroshima och Nagasaki, USA under samma tid dragit för slutsatser. Krigets lärdomar kan ju inte bli stora om endast förlorarna väntas lära. Goldmans artikel är en svidande kritik av atombombsattackernas eftermäle i väst och de rökridåer USA lagt ut från tiden för detonationen till idag. Mitt syfte är att ytterligare betona dessa aspekter.

När jag för ett år sedan besökte fredsmuseet i Hiroshima slog det mig att det finns en skrämmande kontinuitet i historien om bomben. Av de protestbrev mot kärnvapenprov som borgmästaren i Hiroshima skickat under 2000-talet har mer än två tredjedelar riktats till USA; Nordkorea och Ryssland ligger långt efter på listan, Iran förekommer förstås inte alls. Det är märkligt att den enda nation som använt atombomben tillika är kärnvapenfrågans främsta moralist som gjort allt för att ickespridningsavtalet skall följas medan man med provverksamheten samtidigt moderniserat sin egen kärnvapenarsenal. Kan man med någon som helst trovärdighet påstå att dessa förhållanden nog har belysts och granskats av västliga medier?

Medan Goldman gör sitt bästa för att öppna våra ögon för Hiroshimas plats i historien, och de lögner USA spridit om händelsen, fortsätter tidningen hon skriver i och andra att reproducera liknande fakta. Enligt den gängse historieskrivningen använde USA kärnvapen för att tvinga Japan till kapitulation och undvika en markinvasion. Det är vad DN anger i sin faktaruta om kriget den 2 augusti. Det är också vad som sägs i den amerikanska dokumentär SVT sänder på själva minnesdagen. Mindre känt är att dessa ”sanningar” motbevisades redan i juli 1946 då US Strategic Bombing Survey i sin officiella rapport deklarerade att ”Japan skulle ha kapitulerat även om inga atombomber fällts, även om Sovjet inte gått in i kriget och även om någon invasion inte hade planerats och övervägts”. President Trumans dagbok visar att han var medveten om dessa omständigheter men förstod det politiska värdet av bomben.

Atombomben var inte nödvändig för att tvinga Japan att kapitulera men utgjorde hävstången för USA:s militarism under det kalla kriget. Medan Japan efter Hiroshima levde med förstörelsen och ångern hade USA inom fyra år utvecklat krigsplaner på att fälla 300 atombomber över 100 sovjetiska städer med en samlad sprängkraft av 800 Hiroshimabomber. Man låtsades inte ens längre att det rörde sig om militära mål.

Medan japaner och tyskar efter andra världskriget dömdes för krigsbrott har ingen åtalats för bomberna mot Hiroshima och Nagasaki. Flygbombningen av civila togs inte till domstol då de värsta brotten begåtts av de allierade. Under de kommande decennierna skulle kärnvapenmakterna, och inte minst USA, försöka undanta kärnvapnen, med deras ofrånkomliga sammanblandning av civila och militära mål, från varje reglering av internationell rätt. Ännu har inte USA tvingats lära sig av Hiroshima och Nagasaki. Ännu förvaltar offren och deras efterkommande minnena av atombomben.

Lämna en kommentar