Fyrtio år sedan Vietnamkriget: Introduktion

Vietnamkriget slutade året innan jag föddes. Det kan ha dröjt kvar som en bitter eftersmak i nyhetsflödet men ersattes snart med nyare bilder av det kalla kriget, av USA:s interna problem under 70-talet och Reaganårens ideologiska konsolidering. Efter östblockets kollaps 1989 tycktes i stort sett allt USA hade gjort under efterkrigstiden, både öppet och i det fördolda, ha blivit förlåtet och legitimerat.

Minnet av Vietnam levde kvar i den amerikanska populärkulturen. Just som kriget mellan den nordamerikanska ursprungsbefolkningen och de europeiska kolononisatörerna en gång monopoliserats av det vita Amerika blev Vietnamkriget och dess persongalleri till true fiction; unga amerikanska män som konfronterar skrämda bybor och förföljer grymma vålnader, ”Vietcong”, i djungeln, för att senare återvända hem som själsligen förbrända veteraner. Filmer som Deer Hunter, Apocalypse Now, Full Metall Jacket, Född den 4:e juliRambo, God Morning VietnamMASH och musikalen Hair är alla bearbetningar av det amerikanska traumat men säger oss inget om Vietnam eller det vietnamesiska folket. Vietnamfilmen som genre kan tolkas som en ytterligt självupptagen väg till amerikansk katharsis, vilken bedrägligt lovar att göra krigets mardrömmar uthärdliga.

Genom USA:s mediala dominans förvandlades Vietnamkriget till en i första hand amerikansk affär, vilken splittrat och ”försvagat” landet. Mot den kritiska berättelse som sprungit ur proteströrelsen mot kriget ställdes snart en ”revisionistisk” historieskrivning som försvarade USA:s handlande och moral. Noam Chomsky har påtalat hur myndigheterna och den ekonomiska eliten betraktade det folkliga motståndet, som leddes av studenter och intellektuella men hade breda sympatier, som en ”demokratins kris”. Det militära komplexet var sårat men på inget sätt förstört. Det levde vidare till den dag Ronald Reagan återbördade dess status genom invasionen av det försvarslösa lilliputtlandet Grenada i oktober 1983.

Vad hände i Vietnam? Att det var ett krig mellan supermakten USA och det kommunistiska Nordvietnam är alla överens om. Men redan man vill diskuterar Sydvietnams roll under kriget är det slut på samsynen. Fanns det ett oberoende livskraftigt Sydvietnam som USA skyddade eller var det alltid en marionett i USA:s händer? Skall konflikten läsas som en del av det kalla kriget eller som ett kolonialkrig? Vad vet vi idag som vi inte visste när det begav sig och hur har det tillåtits påverka den västerländska bilden av kriget?

Lämna en kommentar