Robyn och Volvos dubbeltänk om miljön

robynvolvoad014

Robyn och Volvo i ett samarbete om miljön. Det var stora nyheter. Men vad är det hon säger? Låt mig ta er igenom det.

Reklamvideon är två minuter och trettio sekunder, scenen Los Angeles i mörker. Robyn skall hem efter en dag i studion och när hon startar sin nya Volvo ringer hon en vän i Sverige.

Vännen: Hallå?
Robyn: Hej.
Vännen: Hej.
Robyn: Sover du?
Vännen: Ja. Jag sov.
Robyn: Drömde du något?
Vännen: Jag tror det.
Robyn: Hur känner du dig? Som en liten fis i världsrymden? Det känner jag mig ofta, älskling … Jag vill vara en återvinningsbar person.
Vännen: Det är ju du.
Robyn: Det är jag ju inte.
Vännen: Nej, det är du inte.
Robyn: Vi måste jobba. Men vi måste också få dansa. Man vet aldrig när man tar slut. Det är liksom bara nu, nu, nu, nu … Hallå? Är du där?
Vännen: Jag är här.
Robyn: Vad skall man göra? Skall man välja att se världen eller skall man ha den kvar? Vill man ens ha den kvar om man inte har sett den?

(Robyn har själv skrivit texten. Kursiveringarna är mina.)

Reklamfilmens sista meningar fångar det moraliska dilemmat i det moderna miljötänkandet, paradoxen med att upplyst tveka inför konsekvenserna av sina handlingar, men stå fast vid sin kulturellt bestämda socialt accepterade kurs. Denna vilja att äta kakan men också ha den kvar genererar det speciella tänkande som utmärker vår tid men också vårt nära förflutna.

Dubbeltänk betyder förmågan att hysa två motstridiga åsikter på samma gång och godta dem båda. Den intellektuelle (…) vet därför att han lurar verkligheten, men genom att tillämpa dubbeltänk övertygar han sig även om att han inte gör våld på den.

Citatet är hämtat från Orwells 1984 och beskriver partimedlemmens anpassning till den kluvna verklighet hen möter. Dubbeltänk är metoden för att bevara sin sinnesfrid då man ställs inför ett problem som saknar godtagbar lösning. Verkligheten kan inte tillåtas bli en och måste därför fortsätta som två. Tankar som egentligen utesluter varandra måste samexistera i sinnet.

Framför ratten i den miljöklassade Volvon lever Robyn livet, som man ju också kan kalla hennes ”dröm”. Hon måste jobba och roa sig för man vet aldrig när det tar slut. Nuet har allt som bekräftar oss. Samtidigt vet hon att hennes livsstil kräver för stora resurser, att hennes samvete säger henne att något måste ges upp. Därmed är hon sannolikt alldeles ”vanlig” och kan till fullo dela upplevelsen med sin svenska vän.

Då den samtida kulturen, trots sina ständiga hotbilder, inte tvingar oss att välja kommer lusten att styra. Hoppet kommer stå till den dubiösa räddning som erbjuds av den moderna tekniken; en förklaringsmodell som förutsätter samtidig tillväxt och ökad miljöhänsyn, ständigt växande resursflöden och bevarande av krympande oersättliga reserver.

I filmen sammanfattas paradoxerna av den rotlösa moderna identiteten, som i detta fall antar ett starkt individualiserat uttryck. ”Skall man välja att se världen eller skall man ha den kvar?” Som i samma stund greppar dilemmat och trotsar varje inskränkning av individens friheten att följa sin vilja. En kommersialiserad världsuppfattning där perspektivpunkten till sist blir till ögat på den krävande kund som vägrar att köpa grisen i säcken. ”Vill man ens ha den kvar om man inte har sett den?” Det är en personlig vinkling som gränsar till besittningsrättens megalomani.

Sannolikt har Volvo förälskat sig i Robyns sätt att relativisera miljöfrågan, och med dagligt tal göra den ”mänsklig”. Här uppmuntras de irrationella drag som Dostojevskij menar utmärker människans drift att trotsa lagbundenheter och obönhörlig logik av typen 2+2=4. Framtiden är inte värd att upplevas om den inte ger oss vad vill ha. Frihet ifrån skuld som besläktas med frihet ifrån hänsyn och frihet ifrån krav. Endast orwellskt dubbeltänk tycks kunna lösa konflikten mellan vetenskap och sunt förnuft och sökan efter tillfredsställelse.

Mot sådan bakgrund bör vi inte förvånas av att politikers och näringsföreträdares miljöpolicys tycks rymma så uppenbara inkonsekvenser. Minskande utsläpp och växande vägnät. Miljöprojekt som beror av tillväxtbaserad finansiering. I Volvos fall är det de fria milen, självklarheten i att resa, den snabba cirkulationen av nytillverkade bilar som står mot den relativt måttliga nyttan av teknisk effektivisering.

Lämna en kommentar