Kärnkraftens okontrollerbara hot

Hotet från kärnkraften är inte under kontroll, som DN:s ledarsida vill göra gällande. Den 13 mars fastslås att den globala utbyggnaden av kärnkraften möjliggörs med ”ständig utveckling” av säkerheten. Världen skall dra ”rätt slutsatser” av olyckan i Fukushima. Två dagar senare, när krisläget förvärrats, varnar ledaren för snabba bedömningar under rubriken ”Vänta med slutsatser” – innan den fyller texten med sina egna. Vår oro bör stillas av tekniska resonemang. Olyckan i Harrisburg gav inga ”allvarliga utsläpp”. I fallet Tjernobyl – där de mänskliga konsekvenserna var katastrofala – är det istället reaktorns brister vi skall beakta. För svenskt vidkommande skall vi inte oroa oss då: ” våra reaktorer inte befinner sig i geologiska zoner där det inträffar jordbävningar eller vid kuster som kan drabbas av en tsunami”.

kärnkraften ett okontrollerbart hot 01

Fukushimas reaktor 3 i brand. Bild: Reuters

Som helhet förmedlas bilden att ytterligare modernisering, beredskap och planering skall förbereda oss när ”det otänkbara inträffar”. På Aktuellt samma kväll talar man om att ”det osannolika nu hänt igen”. Men med ord som tänkbart och sannolikt förstår vi bättre det som händer i Japan.
IAEA uppger att en femtedel av världens kärnreaktorer är förlagda till jordbävningsområden liknande Japans, likväl har man tidigare sett ännu allvarligare på hotet från den ”mänskliga faktorn” d.v.s. handhavandefel vid anläggningarna. Andra reella hot är tekniska fel och åldrat materiel, flygplanskrascher, terroristdåd eller regelrätta krigshandlingar riktade mot reaktorerna. Förkastliga handlingar, givetvis, men otänkbara endast om man saknar förmåga att tänka.
I USA vacklar opinionen. I Tyskland har ett beslut om utökad livslängd för sjutton reaktorer skjutits upp. Detta grundar sig inte i rationella överväganden, men tilltron till kärnkraften är knappast heller rationell.
Hotbilderna kommer inte att försvinna. Den teknik vi hyllar idag döms ut om fyrtio år. Riskerna är för många för att vi någonsin skall nå den ultimata drömmen om ”säker” kärnkraft. Det är inte riskhanteringen som är felet utan risktagandena.

Så skrev jag i torsdags när jag skickade texten som insändare till DN (därav den något raljanta tonen) men min känsla säger mig att de dagar då den kunde publicerats redan passerat, kriget i Libyen har tagit Japans plats på löpsedlarna. Kärnkraftsfrågan (liksom väpnade konflikter) är en vattendelare bland politiker och debattörer, men den ger även plats för en rad distanserade observatörer. Till den senare gruppen hör med säkerhet DN:s kulturchef Björn Wiman som i dagens inlägg fanns hoppande från tuva till tuva innan han kom fram till något relativt förväntat – kärnkraftsfrågan är inte bara politisk utan även existentiell. Ett på flera sätt intressantare inlägg gjordes i gårdagens tidning av Richard Swartz, där han kopplade våra risktaganden till tillväxtdrömmar.

Det är en annan sida av den man som för några månader sedan ville likställa Wikileaks påverkan med kommunismens övervakningssamhällen, utan att förstå att det i varje akt är den amerikanska staten som spelar kommuniststatens roll i det dramat.

One Response to “Kärnkraftens okontrollerbara hot”

  1. sandro Says:

    grymm artikel, som vanligt

Lämna en kommentar