Pragmatism före demokrati

Publicerad i Egypten 2011-02-27 av IE

Publicerad i DN (19/2 2011)

Egyptens diktator Mubarak har lämnade sin post. På DN:s ledarsida (den 12 februari) talas om en ”grym diktator” som det egyptiska folket vält över ända. Genom medierna var vi alla en del av befrielsekampen och det var så här vi ville att det skulle gå. Men är det en sann bild?  Friheten har tillfälligt segrat, men hur gick det till? Till för några veckor sedan var Egypten en ickefråga i utrikespolitiken. Det var i själva verket sällan man talade om en egyptisk diktatur. Vi kände landet som ett turistmål där hajincidenter och enstaka terroristdåd fick rubrikerna. Men inte talades det om en grym diktator.

Att Mubarak fick 30 år vid makten kan spåras till den politiska omsvängning hans företrädare Sadat gjorde i mitten av 70-talet. Han bröt kontakten med Sovjetunionen, öppnade landet för västligt kapital och valde rätt inställning till Israel, Iran och Saddam Hussein, både då den Irakiske diktatorn var en USA-allierad och när han fallit i onåd. Egypten blev helt enkelt en pålitlig diktatur. Belöningen var stöd och pengar. Den egyptiska militären och säkerhetsapparaten har byggts med amerikansk teknik och kapital. Själva såg vi chansen att sälja vapen då USA gav grönt ljus.

Detta är innebörden av realpolitik, eller det amerikanerna ofta kallar geopolitik, med en inbyggd klang av hyckleri eller dubbelmoral. Är Egypten unikt? Det vet vi att det inte är. Andra legitima diktaturer är de i Saudiarabien och Pakistan. Även motsatsen, det vill säga illegitima demokratier, finns det exempel på: Chile, Nicaragua 1984 och Palestina 2006. I det sistnämnda fallet segrade den terrorstämplade organisationen Hamas men blev inte erkänd av väst. Ett demokratiskt val hade således fått en illegitim vinnare och samma risk ser man nu i Egypten. Vinner extremisterna blir valet underkänt av väst.

USA:s vicepresident Joe Biden uttryckte det kanske klarast när han sade att han inte ville kalla Mubarak en diktator. I stället var han en ansvarsfull allierad som stöttat amerikanska intressen i regionen. Hans tid vid makten var inte över. Istället manade Biden till dialog mellan Mubarak och folket.
Väst ville att övergången till demokrati skulle ske på ”laglig” väg. Som om Egypten till dess haft en fungerande rättssäkerhet. Som om det handlade om reformer av ett fungerande system. I valet mellan diktatur och demokrati, höll väst fast vid det förra.