Myrdals grotta

Publicerad i Bonderevolt 2012-02-05 av IE

Hösten 1962 sitter Jan Myrdal i en grotta i Kina och skriver. Platsen är Liu Ling by i norra Shensi, i det historiska och geografiska hjärtat av landet. Tiden är kalla krigets mest avgörande; veckorna före Kubakrisen, då världen står på randen av ett kärnvapenkrig, upptakten till Vietnamkriget, året efter färdigställandet av Berlinmuren.

myrdals grotta 02Resultatet av Myrdals arbete är boken ”Rapport från kinesisk by”; det verk som skall ge honom internationell berömmelse. Det gör honom i ett slag till Sveriges, och en av världens, främsta auktoriteter på östern och kommunismen. Genom sin detaljrikedom formas boken till en utmaning av det ”extensiva beskrivandet” av ett främmande land. Öppet manar han till jämförelse med Edgar Snows kortfattade skildring av Liu Ling.

Den unge författaren drivs av sin ambition, att förmedla vad som pågår i Kina för en västlig publik, och bryta ner de murar som byggs mot varje form av förståelsen för de asiatiska frågorna.

Detta sätt att skildra en asiatisk verklighet för en ”västlig” publik är ett resultat av erfarenheter under mina resor i Afghanistan och Indien 1958-1960 och i Burma och Indien 1961-1962. Jag kom att uppleva en skrämmande klyfta mellan verkligheten och den beskrivna verkligheten.

Den omedelbara anledningen till kinaresan är att föra fler fakta in i målet kring den kommunistiska revolutionen; vilken Myrdal (troligen riktigt) beskriver som en bonderevolt. För faktainsamlingen behöver han en landsbygd. Valet av by må vara fritt – utan påverkan från kinesiska myndigheter – men är självklart ytterst medvetet. Myrdal anar vad han kommer att finna. Detta är i sig inte fel. Det handlar endast om arkeologens vilja att gräva där han tror sig kunna finna. Säkert vet han att andra områden bär på andra berättelser. Berättelserna, som ges av intervjuer, är likväl de enskilda människornas. Han är där för att återge deras verklighet, och åtminstone till en början inte för att nära sina egna myter.

I egna ögon är han troligen mindre kommunist än antiimperialist. Det är förvisso en viktig skillnad. Från den senare utgångspunkten är det rimligt att kritisera båda sidor  – öst och väst – för övergrepp och förtryck. Den unge Myrdal är inte den sovjetkramare han senare framställs som. Samtiden uppfattar honom knappast så. Det är tidvattnet, och den sena historieskrivningen som skall tvinga honom av det skepp vi kallar allmänt vedertagen sanning.

Med honom på resan är hans trogna följeslagare och livskamrat, konstnären och fotografen Gun Kessle. Följeslagare är förresten en märklig beteckning då det är Kessle som kör bilen på resorna. De tar körkort samtidigt men som Myrdal senare uttryckt det visade hon sig snart vara en ”överlägsen chaufför”. I centrum står även de båda tolkar, Pei Kwang-li och Ching Chi, som hjälper honom på platsen.

Väl i byn kastar sig Myrdal i arbete. ”Vi tog inga fridagar och gjorde inga uppehåll”. Under en månads tid, från mitten av augusti till mitten av september, arbetar han utan några längre raster. Intervjuer med byborna hålls 08.00-12.00 och 14.00-18.00. På middagsrasten och på kvällarna samlar han material kring de intervjuade personerna. På nätterna går han igenom sina anteckningar, förbereder sig inför nästa dag och diskuterar med Gun Kessle. Det framgår inte hur mycket han sover. Det framgår inte ens att han gör det.

Kanske är det del av den mytbild han byggt om sig själv. Kanske präglas han av miljön han befinner sig i. Av jordbrukarnas hårda och tålmodiga arbete. Han kan inte göra vad de gör, men som deras försvarare och lektör vill han arbeta hårt som de. Troligen hårdare. I förordet behandlar han de felkällor som påverkar tillförlitligheten hos de fakta han samlar. Men sömndeprivationen är inget han nämner. Han är ung, stark och drivs av en stor eld.

Med formen Myrdal valt sätter han sig i bakgrunden. Sammanställningen av intervjumaterialet görs utan kommentarer. ”Jag är verklighetens tolk, icke dess vanställare”. Men trots att han säger sig samla på allt, förteckningar, budgetar, skolbetyg, etc, kan det självklart finnas annat att hitta. Vi får inte ta del av de frågor han ställer. Han tror på sitt rimligheten i sitt uppsåt och omvärlden tycks göra detsamma.

Jag har också velat undvika att dra slutsatser, att sammanställa de olika individernas uttalanden med de allmänna politiska besluten från regering och parti.

Författaren är en ensam man mot världen. Mot tidens ström. Tvärs ideologiernas förhärskande fårriktning. Boken är en världshistoriens fotnot. Men föresatsen är grandios; att pröva sina lungor mot vinden.

myrdals grotta 01Myrdal tycks dela Noam Chomskys uppfattning om det kalla kriget. Det förs under falsk flagg och handlar mindre om kamp mellan ideologier än om fördelningen av ett rov. Det är en saga som har sin början redan på Jalta, när efterkrigstidens dominerande makter delar upp världen mellan sig. Mellan USA och Sovjetunionen finns ett betydande samförstånd. Det betyder inte på något sätt att händelseutvecklingen är förutbestämd. Motsättningar och misstro är förvisso reella. Folken i Kina och på andra håll är en tredje maktfaktor. En sovande jätte.

Myrdals bok vill skildra nödvändigheten. Revolutionen som ett logiskt svar på förtryck. Revolutionen som slutet på ett blodigt ”status quo”. Det han skildrar är bonderevolten, som på denna plats uppstod före kommunistpartiets intåg, i början av 1930-talet under Liu Chih-tan. I själva verket var den inte den första i sitt slag. Norra Shensi är ett område för återkommande bondeuppror. Ingen skulle drista sig till att kalla 1628 års uppror för oberättigat. Inte heller påstå att där fanns verkliga alternativ, eller valmöjligheter. Den enda möjlighet människor söker under sådana omständigheter är att avskaffa förtrycket.

Främst skildras bondens utblick. I deras skildringar framträder jordägarnas makt och maktmissbruk. De många som dog av svält, som brast under trycket av sina skulder. Svältåren då jordägarna lade på hög medan byborna åt gräs. Ockerräntor som trots idogt arbete hela tiden fick skulderna att växa.

Människan, debattören Myrdal är bara tillfälligt satt i bakgrunden. Snart skall han åter träda fram, förmedla sina asiatiska erfarenheter och skriva väst på näsan. Frågorna kommer åter att behöva ställas. Vad bar han med sig in i grottan. Vad tog han med sig därifrån. Han vill bevisa att det inte är skuggbilder utan idéer om frigörelse i oförvanskade form.