Skotten och vapnen på Utøya

Publicerad i Terrorism 2011-07-23 av IE

Mina föräldrar och min syster har sett på teve hela dagen och följt rapporterna om bombdådet och dödsskjutningarna i Norge minut för minut. Samma fakta återkommer och spelas upp, långsamt tillstöter nya fynd, intervjuer med överlevande, bakgrund om gärningsmannen, politiska och polisiära uttalanden.

Själv är jag småbarnsförälder och har tagit del av mindre. När jag slog på teven klockan åtta i morse hade dödsiffran från Utøya stigit från tio till åttio döda. Det var tio år sedan jag grät och det hände inte nu heller, men en kort stund förlorade jag fattningen och blev sittande på kanten av soffan. Min äldsta dotter, på tre och ett halvt, frågade vad som hänt och jag sade att någon hade skjutit människor i Norge. Det var nog allt hon fick veta innan teven stängdes av. Hon upprepade detta för sin mor, då hon en stund senare kom ned i köket.

Med automatvapen dödade en ensam gärningsman tre fulla skolklasser, cirka 85 barn och ungdomar. Hela förloppet, då gärningsmannen lugnt och metodiskt sökte sin offer på en liten ö, avskuren från fastlandet, och sköt dem från nära håll, skall ha uppgått till en och en halv timme. Skytten var lång och blond, klädd i polisuniform och iförd skottsäker väst. Polisen, som avsatt stora resurser för bombattentatet i centrala Oslo och allt för länge tycks ha sökt efter en båt som kunde ta dem ut till ön, stod väl där inför ett fullbordat faktum. När de anropade mördare gav han upp utan motstånd.

Det är ännu svårt att dra slutsatser. Men trots att den förmodligen ensamme gärningsmannen tycks vara gravt psykiskt störd så är den politiska spelplanen relevant för att beskriva det vi har bevittnat. Morden måste anses politiska då ungdomarna deltog i AUF:s, Arbeidarpartiets ungdomsförbunds, sommarläger. Talet om högerextremism fastnar just idag i halsen. Ändå är det ofrånkomligt, och vi måste se, att medan vi, samhället, journalister, politiker och forskare talat om extrema islamister har resten av fältet lämnats relativt fritt. Diskussionen om terrorismens förövare måste åter breddas och så kommer att ske. Men frågan samhället måste ställa sig är en om vapenlagstiftning. Mördaren var varken polis eller militär men hade ändå licens på flera automatvapen. Av vilka skäl är det möjligt.

Tags: